Kära du,

Vi menar ett bekant ansikte, ett gemensamt minne, ett skämt som på något sätt förblivit roligt för exakt två personer i elva år. Något som får dig att tänka: ”De känner verkligen mig.” Vi tycker att fler borde få känna så. Så här är vi, med åsikter om vykort.

I långa tider innebar det att göra saker prisvärda att göra dem likadana. Det var en praktisk lösning på ett produktionsproblem. Det var en något mindre övertygande förklaring till hur människor fungerar.

Vi tror att tekniken ger oss utrymme att i stället göra saker kring en person. Deras smak, deras berättelser, deras alldeles egna idé om vad som ser bra ut. Personalisering borde gå längre än att hitta en plats för dina initialer. Du har en hel personlighet. Det vore synd att nöja sig med de första bokstäverna.

AI ska tillföra något till världen. Det ska hjälpa dig att göra något som annars hade stannat kvar i ditt huvud. Till exempel en målning av din pappa som en renässanshertig med en lövblåsare. Vi vet inte varför han behöver lövblåsaren. Det gör du. Det är det viktiga.

Du står för fantasin, minnena och anledningen till att göra det. Tekniken hjälper dig att förverkliga det. Du är skaparen. Mjukvaran får inte skriva under kortet.

Och ibland är ett foto och ett ”saknar dig” redan allt som behövs. Då borde vi ha vett nog att låta dem vara. Inte varje fint ögonblick behöver en uppgradering.

Vi försöker göra omtanke enklare. Du står för tanken. Utskriften, postningen och allt annat som på något sätt förvandlar en fin idé till tre ärenden är vårt problem.

Vi gillar förresten internet. För det första finns vi där. Det finns riktig vänskap i en gruppchatt och riktig mening i ett foto i din telefon. Vi tycker bara inte att allt bra som händer där måste stanna där.

Ett minne kan bli något på någons köksbänk. Det får vara en del av deras tisdag, något man lägger märke till medan man väntar på att vattenkokaren ska bli klar. Det verkar vara ett fint liv för ett foto. Absolut värt att tänka på, jämfört med att bli återupptäckt vid en varning om fullt lagringsutrymme.

Nu när det blir allt enklare att skapa saker på skärmar tycker vi att det är värt att bry sig mer om vad som händer bortom dem.

Du får bara så många eftermiddagar med de människor du älskar. Hur smarta våra verktyg än blir är din uppmärksamhet något bara du kan ge. Vi vill inte hålla kvar den här bara för att förbättra en siffra på en instrumentpanel. Vi vill hjälpa dig att ge lite av den till någon som blir glad för det.

Sedan kan du stänga fliken.
Vi ska försöka att inte ta åt oss.

Visst, det blir allt lättare att se ut som ett bra företag. Du kan bygga en fin webbplats, säga omtänksamma saker och publicera ett helt manifest om hur omtänksamma de sakerna är. Den delen verkar vi ha klarat av.

Att faktiskt vara ett bra företag kräver mer än så.

Vi vill att produkten ska vara bättre än reklamen. Vi lovar hellre lite mindre och levererar lite mer, med tydliga förväntningar och små överraskningar åt rätt håll. När vi gör fel är det vårt ansvar att erkänna det och reda ut det. Du ska inte behöva citera den här sidan för oss.

Förtroende är något du själv ger. Du har full rätt att vänta på vykortet.

Vykort är där vi börjar. Den större idén är att göra saker kring bestämda personer och syften, snarare än för ”den genomsnittliga kunden”, vars adress vi hittills inte har lyckats hitta. Saker som känns som dig för att de verkligen gjordes för dig.

Det här är ingen ambition att fylla världen med mer prylar. Världen verkar ganska väl försedd. Vi vill göra saker som har en anledning att finnas, och helst en bättre anledning än ”vi trodde att vi kunde sälja det här”.

Det är ganska mycket tankemöda bakom ett vykort. Som tur är behöver inget av det stå på baksidan.

Den som får det behöver inte ha någon åsikt om artificiell intelligens eller tillverkningens framtid. De vet bara att du tänkte på dem. Du gjorde något åt dem. Och nu håller de det i handen.